konstigt

Jag drömde att jag hade tre barn med ett års mellanrum. När den tredje blev ett år blev jag så stressad att den alltid skulle få vara yngst så vi var tvungen att skaffa ett barn till. Vilket ekorrehjul, om jag hade det tänket skulle barnafödande aldrig sluta :)

jorden andas smuts

Idag har jag gått i funderarens tecken. Tänkt på vad jag skulle ha varit om inte Matilda fanns. Om jag inte hade blivit gravid hur skulle mitt och Tobbes liv se ut då? Skulle vi bo i kumla då? Tänk om inte Tobbe skulle ha det jobbet han har. Då skulle jag inte haft råd att studera samtidigt som vi skulle skaffa barn, vi skulle iaf inte kunna leva som vi lever nu.

Jag tänker mycket på jorden och klimatet och hur våran framtid egentligen ser ut. Jag och mina barn lever väldigt skyddat och det gör att jag kan slappna av mera än kanske andra familjer kan göra. Men jordens klimat kan jag inte påverka och den kan förstöra allt. Jag får ofta känslan av att vi gör jorden sjuk och den försöker mer och mer andas rent fast den snart inte orkar längre. Som att andas när man har astma. Man kan kämpa ett tag och kanske ett tag till men tillslut orkar man inte längre. Jag blir ledsen att tänka på att människan är så sjukt egoistisk att allting går ut på egen vinning och det viktigaste av allt är att jag själv mår bra. Själviskt. Så jävla själviskt.

Att stoppa klimatförändringarna är något som verkar ligga i de flesta människors bakgrund, långt borta från vardagligt tänk. Och jag får så ofta höra; Titta Maria, här sopsorteras det minsann, då blir du väl glad! Men hallå... sopsortering är väl inte för min skull? Det är väl ändå för ALLAS välmening??? Om jag hade det tänket skulle jag kunna strunta i att sopsortera för jag kommer klara mig. Kanske mina barn också. Men knappast mina barnbarn.

han hamrar och spikar...

Det går framåt med bygget. Tobbe jobbar och sover och bygger och jobbar lite till just nu. Duktiga han!

Och för att citera mamma: Det blir mycket trädäck!

rosa och svart

Ibland önskar jag att jag hade en son. Inte så mycket för just könets skull utan mera för att jag tycker det är svårt det här med att visa jämnställdhets-tänket i mina döttrar.

Jag älskar rosa. Mina älsklingsfärger är rosa, lila och rött. Så tjejigt det bara kan bli. Och jag skäms när jag sätter på mina barn rosa kläder. För de ska inte växa upp med kunskapen om att de ska ha rosa för att de är tjejer. Men jag gillar inte svarta kläder. Ändå domineras barnens kläder av just svart. Just för att visa att jag inte vill ha rosa på mina barn. Fast jag älskar rosa. Det är svårt. Det går inte ihop sig i mitt huvud hur jag ska göra.

De ska få en valmöjlighet. Och det får de. Det är bara det att deras val just nu blir klänningar med rosa på. Rosa. Återigen. Förskolans fel? Kompisarnas fel? Mitt fel? Vart gick det fel?

Om jag hade haft en son skulle jag klä honom i rosa. Jag skulle även då älska rosa. Min systers son har ibland rosa på sig och jag tycker han passar så himla bra i den färgen. Men jag vill också utmana normen. Det blir svårt att klä mina barn i fel kläder. För allting passar tydligen en tjej och tydligen blir mina tjejer tuffa i svart och söta i rosa. Ännu en gång blir det fel.

Jag har tänket men inte lösningen. Man ska samtala mera med pojkarna för normen visar att man pratar mer med flickor medans pojkar mer får korta uppmaningar. Hur ska jag kunna tillämpa detta? När det är två döttrar jag har?

Tobbes rutiner är inte mina rutiner.

Torsdag och idag är det skola mellan 9-17.00. Tobbe vaknar förhoppningsvis runt lunch och ska då hämta hem barnen. Jag vill också vara med :(

Igår när jag var i skolan hela dagen var Tobbe ensam hemma med dem. Det brukar alltid bli lite extra mycket när han är ensam med barnen och jag inte styr upp allting men igår var nog höjden av allt. Jag är en ganska kontrollmänniska. Det ska vara mat på samma tider, sova på samma tider och mellis exakt 14.30. Det är för att jag själv blir lite smått galen om jag inte kan hålla dem tiderna. Tobbe däremot kan gärna skippa både frukost och lunch och kanske ta sin första tugga energi runt 15.00. Det är helt galet men han är också lite galen. Och om han känner att det är ok blir det självklart svårt för honom att hålla tiderna för barnen. Vilket jag får panik på. (Vilket jag inte borde få panik över).

Så igår iaf. De åkte direkt till Bauhaus för att handla brädor. Vidare till leksaksaffären för att kolla på leksaker. Vidare till marieberg för att åka hissen upp och ner ett antal gånger. Och så vips... var klockan 13.00 och de skulle ha ätit mat klockan 11.30. Oj då tänker Tobbe och drar in till McDonalds. Barnen HATAR hamburgare men han älskar ju det... så då måste hans barn också älska det.. vilket resulterade i att de åt pommes sen var den lunchen avslutad.

Och Matilda ville åka mera hiss. Och sen rulltrappan... och sen en massa annat... tills Tobbe hade glömt bort att de skulle ha sovit klockan 12.00 vilket var ett tag sen.

Hur som helst... det jag vill säga är att om jag hade varit med hade jag fått panik för längesen och antagligen tjurat för att tiden var för sent för allting och allting bara blev fel. Det konstiga var att både Tobbe och barnen var så otroligt nöjda över dagen när de kom hem och ville berätta allting de varit med om.

...kanske är det jag som borde ha lärt mig något av det här?

hur ska det gå sen...?

Puh vilken dag. Iväg med barnen klockan 8.00 imorse och åkte sen in till skolan. Där satt vi fyra stycken från 9-18 och pluggade. Fy sjutton vilken dag! Tobbe hade jobbat natt och skulle jobba eftermiddag. Jag har haft ångest över den här dagen i några veckor tror jag, mest för att barnen skulle få vara på förskolan så himla länge. De är inte vana vid att vara där mer än 4 timmar per dag och det tycker jag räcker. Det här kändes jobbigt! Så mamma fick komma och hämta dem efter jobbet klockan 16.00.

När jag kom hem var klockan 18.55 och det var bara för mig att borsta tänderna på dem, ge välling och natta. Fy sjutton vilken ångest jag har! Inte över den här dagen, det var ju bara en dag och de far knappast illa av det. Men jag har ångest över att tänka på att det här är våran framtid. När jag blir färdig lärare kommer jag börja 7 varje dag och sluta runt 17, ibland senare. Usch, jag kommer inte hinna träffa mina barn någonting känns det som. Hem, ge dem mat och sen natta dem. Vad blir det för relation? När ska vi hinna umgås, mysa, prata, leka????

Nä fy sjutton säger jag bara. Jag vill inte börja jobba. Vad spelar pengar för roll när det tär på tiden med mina barn? Och min sambo? Är den här tiden den bästa tiden vi kommer ha som familj? Kommer det aldrig bli så här bra igen?

trädäcks-bygge dag 2

Dag 2 på bygget av trädäck:

.. och så barnen och Vilmer som äter lunch:

Solen har strålat de senaste dagarna och sommarkläderna är framme. Förutom mina shorts för dem hittar jag verkligen inte! Typiskt.

Tobbe har varit ledig i fyra dagar och det kliade i hans fingrar så han har börjar bygga trädäck. Oj vad det går undan. Det jobbiga (Vad jag tycker verkar jobbigast) är att gräva dessa plintar som ska ner, 18 stycken tror jag det kommer bli och de ska ner 60 cm ner i marken. Det är blålera och det är tungt och det är varmt. Väldigt varmt.

Jag och barnen har hållit oss borta och jag har gjort i ordning kullen som vi har med vattenfall. Där har jag planterat blommor som förhoppningsvis ska lägga sig som marktäckande över ena sidan, andra blir det en stentrapp upp för barnen att klättra upp i och den andre sidan blir det vattenfall. Hoppas det blir färdigt någon gång bara.

Lite bilder på Tobbes bygge under dag 1:

mmm kaffe...

Det blev sent igår för sambon då grannen kom över med sin kompis och ville spela med honom. De killarna har omvänd dagsrytm och är gärna vaken sent på kvällen/natten och vaknar lite senare också än vad småbarnsföräldrar gör :). Så jag och barnen gick upp ensamma imorse och jag passade på att plocka lite bland disk och tvätt. Matilda och Kajsa har lekt hela förmiddagen och de leker bra också. Så himla duktiga! Nu väntar jag på att kaffet ska rinna ner så ska Tobbe väckas och dags-planeringen sättas igång. Idag ska Tobbe börja gräva för trä-däcket som ska byggas och jag ska fundera ut ett eventuellt växthus som ska ställas mot väggen.

påskfirande

Idag har vi firat påsk hos mamma med en lyxig påsk-middag. Den liknade ett julbord i normal bemärkelse då mamma och Sunes julbord brukar vara gigantiska. Mycket gott fanns det att välja mellan! Så var Richard på besök med sin tjej Gittan också. Richard har fyllt 30 och flyttat till Stockholm med tjejen så det blir inte så ofta man ses nuförtiden. Men ett firande något försenat blev det till i alla fall.

En helmysig dag blev det. Jag passade på att springa till mamma då det känns skönt att springa en runda där man har ett mål och en tid att passa. Det kan egga upp en lite mera att orka längre. Så jag hann ändå fram till mamma men klarade inte riktigt mitt mål men glad ändå. Det var skinande sol ute och väldigt varmt vilket jag kände av när jag kommit en bit. Det var inte det ultimata vädret att springa i precis. Men 15 km på 1, 34 blev det. Jag hade som mål 1,30 men skitsamma, jag är nöjd i alla fall.

Nu är det kväller här hemma. Tobbe lägger barnen och jag ska ta mig något att dricka innan jag också går och lägger mig.

GLAD PÅSK PÅ ER ALLA SOM FIRAR PÅSK!

trädgårds-stök

På eftermiddagen blev det plock och städ i trädgården. Jag passade på att springa lite: 8km på 49 minuter. Mitt mål var 48 minuter idag men det gick så dåligt i början för jag hade värk i benet så det blev en minut över tyvärr. Missnöjd men ändå nöjd. Jag kom ut och sprang i alla fall :)

påskakärringar på gatan

Idag var det dags att gå påskakärring-turen på gatan. Sen andra året på vretgatan har det blivit tradition att jag och Madde har tagit med våra gubbar och barn och gått påskkärringar. Det har utökats varje år med medlemmar och det blir bara roligare och roligare :) I år var vi 9 barn och 6 vuxna som gick en runda runt gatan. Tyvärr var det fel dag men två av familjerna skulle bort imorgon och vi har också lite stressigt imorgon så vi beslöt att gå idag istället. De flesta var hemma och hade godis så det blev lyckat iaf.

Mycket godis blev det. Matilda och Kajsa är inte så vana vid godis då de väldigt sällan får det. Efter att fått ätit en del hade båda ont i magen och på kvällen var de odrägligt tjuriga. Där kom konsekvensen för godisätandet. Men ibland måste de få något gott :)

på natten...

Så här sover familjen numera... om man lägger till en mamma också :) ..och ja, det är trångt i sängen ibland.

Det kunde ha gått så fel... men blev så bra!

Jag sitter och förbereder inför ett paper (uppsats) som ska skrivas om några veckor. Jag ska studera barn med dyslexi och hur de upplever skolans värld med all begränsningar och möjligheter. I boken jag läser nämns att en svår förlossning oftast är orsaken till att barnet föds med utvecklingsstörning eller funktionsnedsättning av något slag. Det får mig att tänka på Kajsa. Även fast Kajsas förlossning inte var så himla jobbig i den bemärkelsen att jag fick kämpa mig igenom blod svett och tårar så var den ju minst sagt dramatisk och om läkaren inte agerat så tidigt och bra som de faktiskt gjort så kunde något gått snett med Kajsa. Hon fick tydligen syrebrist i magen och alla vet vad syrebrist i hjärnan kan orsaka. En skrämmande tanke som får magen att värka i mig när jag tänker på det. Det kunde ha gått så fel, men fasiken vad allt gick bra!

Min lilla bus-unge:

kissande pojke

Så var det kväller och Matilda tittar på Babar, Kajsa sover och jag ska sätta mig med en bok och lite te tänkte jag. Idag på eftermiddagen har det varit folktomt här på tomten vilket det var väldigt länge sen det var sist. Jag hade varken bokad besök på gång eller oväntade gäster som kom förbi. Somliga säger att det kan vara bra att vara själv ibland men det vet jag inte om jag håller med om. Så mina vänner, kom gärna tillbaka snart, det är tomt utan er :)

Kajsa har blivit snorig och i morgon skulle vi ha grillat med Camilla och hennes familj. Jag hade sett fram emot det besöket så länge för det är så mysigt att träffa den familjen. De stärker mig och min självkänsla, speciellt Camilla, antagligen utan att veta om det. Men med Kajsa som är snorig och deras yngsta som också är hängig är det nog bäst att vänta lite. Förhoppningsvis har vi tid snart igen att ses.

Jag har börjat greja i trädgården och varje år så har jag en dröm om att min trädgård ska bli komplett och kännas färdig. Inte färdig på det sättet att det inte finns något ogräs att rensa utan mera att helheten ska se ut som den bilden jag har i huvudet. Men varje år är det tidsbrist och pengar-brist som stoppar mig. Tråkigt.

Förresten... det jag skulle blogga om från början ju... när jag skulle gå förbi förskolan på eftermiddagen för att hämta en jacka gick jag förbi en massa barn som lekte. Där sprang en pojke, ca 5 års åldern iväg och stallde sig i ett hörn och skulle kissa. Jag såg inte vad han skulle göra förens en fröken springer skrikandes "-MEN (...) VAD HÅLLER DU PÅ MED!!! DITT LILLA ÄCKEL DU FÅR JU INTE KISSA DÄR FATTAR DU VÄL???? Jag blir så förvånad av frökens reaktion och hennes sätt att prata att jag vände ryggen åt och gick. Varför gjorde jag det??? Min känsla var att gå fram och undra vad sjutton hon höll på med, varför gjorde jag inte så??? Ibland är jag en sådan idiot! Tänk om det där vore min dotter som hon skulle ha skrikit åt!

Okej... jag vet att det inte var ok av den där killen att kissa där. Det kan vara barn som leker och självklart ska de gå in och kissa. Men det fröken har glömt att tänka på är att antagligen får den här killen kissa ute för sina föräldrar på sin tomt. Killen tänker på detta och tror att det även är ok där ute. Tanken var inte fel om han nu blivit uppfostrad så. Men fan för att få den reaktionen utav en fröken. Fy fan, varför gjorde jag inget för???

blommor för våran skull

Viljan går isär hos mig om jag ska ge mig iväg och köpa lite vårblommor till två krukor på framsidan eller inte. Det är inte avgörande om jag har lust eller tid för det har jag, varför jag tvekar är samvetet i mig som säger att dessa blommor bara kommer leva i några veckor högst sen dö ut. Det har gått åt väldigt mycket för att framställa dem här blommorna och frågan är om det förstör mer än gör nytta? Blommorna skapas till oss människor och till våra plånböcker. Inte med hänsyn till miljön eller något annat liv utanför människans giriga vilja att ha det fint.

Så... blommor för min egen trevnad eller ta ner krukorna och låta det stå tomt tills blommor kommer som kanske håller sig hela sommaren? Det lutar tyvärr åt det senare.

grill-time!

Premiär-grillning på vretgatan... och ja , lite sent för de flesta är väl redan inne på sin andra vecka... Men mysigt var det!

målade...

Förresten.. jag glömde lägga upp bilder på när vi målade trappan till studsmattan:

demonstration

Onsdag idag... onsdag. Krogkväll för vissa men vardag för dem flesta. Idag skulle barnen klä ut sig till påskakärringar på förskolan så när Tobbe kom hem efter att ja jobbat natt var det bara att sätta sig och måla. Barnen var sura och griniga efter en värdelös natt.

Igår började jag rensa rabatten för första gången i år och vilke sommarkänsla som kom då! Barnen ville vara med så de gick in och hämtade varsin sax för att börja klippa. Det jobbiga är att de inte vet skillnaden mellan blommor som inte ska klippas ner och blommor som ska klippas...

Jag känner mig stressad över skolan och hemmet och det som borde fixas. Vi åker till Paris om några veckor och jag ser fram emot den resan så himla mycket! Men det är också den som stressar mig för att vara borta från skolan i en vecka betyder en veckas arbete som jag ligger efter på. Jag försöker jobba igen lite innan men det mesta är grupparbete vilket jag inte kan göra så mycket åt nu. Men det är bara skola. Och om jag skulle få ett G bland alla mina VG så spelar det kanske inte så stor roll. Faktiskt. Sänk kraven! Det är svårt.

Igår var jag och barnen på demonstration. De ska ta bort en massa pengar från skolan i kumla och detta hade ordnats en demonstration på torget mot detta. Jag, barnen och våran trogna kille Adam var där med sina två vänner. De hade gjort en jättefin skylt där det stod "mera lärare" eller liknande på. SVT var där och blev imponerade så vi kom med på tvärsnytt. Duktiga var dem också. Lilla Adam som var så liten när vi först lärde känna honom gick på sin första demonstration igår :)

Nehepp... ingen återvändo. Nu är det kaffe och plugg som väntar!

löparrunda

I söndags när jag och Kajsa kom hem från Norrköping var vi rätt sega båda två. Jag har tydligen, utan att jag märkt det, blivit väldigt beroende av min egen kosthållning och rutiner under dagarna vilket märks när jag åker hemifrån. Men jag klarade mig utan godis eller kakor även på resande fot vilket jag är stolt över :)

Så när vi kom hem ville Kajsa måla trappen som Tobbe byggt för att komma upp på studsmattan. Jag lyckades leja bort Matilda till grannen och tog med min Kajsa för att börja måla. Det började bra med knappt inget kladd alls men som det alltid gör så slutade det i katastrof. Men det blev målat i alla fall, det var ju målet :)

Så på kvällen började det krypa i mig för att jag inte tränat på flera dagar. Så jag lämnade Tobbe med barnen och gav mig ut på en 8 km runda. Men så råkade jag svänga höger när jag skulle svänga vänster så när jag kom hem hade jag avverkat 2 mil istället.

2 mil på 2 timmar och 5 minuter. Jag klarade det!!!

Mitt mål har varit att orka springa två mil och då var inte tiden jag gjorde det på så viktigt. När jag nu kom hem och mätte min runda blev jag mer än glad. Så himla nöjd helt enkelt :)!

Kajsa har sångsamling

Jag måste bara lägga in en film på när TB och Kajsa ska ha sångsamling. Det är så kul att se för sångsamling har de ofta här hemma men då är det alltid Matilda som håller i påsen och Kajsa får ta något ur påsen sen ska Matilda sjunga en sång om det Kajsa har tagit. Här har Kajsa tagit över rollen med att hålla i påsen vilket är kul att se hur hon tänker. Här hemma vet hon att det är Matilda men med TB skulle hon lära ut hur man gör så han skulle förstå. Barn kan mer än man tror ibland :)

Linköping-Norrköpings resan

I helgen var det dags för en Kajsa-mamma dag och en pappa-Matilda dag. Kajsa och jag passade på att åka till min syster i Norrköping och vara barnvakt med deras kille TB. De skulle själva på bio och sova på hotell :)

Men först tog vi en runda förbi Linköping för en kopp kaffe hos pappa och Marie. De höll på att packa för att åka på semester och dessutom hade pappa hunnit bli förkyld också... typiskt när man ska åka bort :) Vi hann med lite fika och Kajsa var nervös hela två timmar tills vi skulle åka därifrån. Då vågade hon äntligen släppa mitt knä och ställa sig upp själv. Stackarn. Det måste vara så jobbigt att vara så rädd för allting jämt.

Pappa och Marie busar med Kajsa bakom spegeln:

Sen satte vi oss i bilen för att åka till Norrköping. Kajsa somnade så fort jag startade bilen av ren utmattning. Väl framme släppte nervositeten lite när hon fick syn på TB. Det var så kul att se dem leka tillsammans då de alltid innan lekt vid sidan av varandra. Är Matilda med så leker TB och Matilda men Kajsa sätter sig gärna själv i ett hörn och leker. Den här gången fick även hon ta plats och tog även ledar-rollen någon gång ibland. Men där var TB snabb med att berätta vem det var som bodde här! Haha jag fick många goda skratt i helgen. Han är som en liten gubbe i för liten kropp ibland. "Varför gör du så?" undrar han om ALLT! Vart ska du gå? Ska du göra kaffe? Mmm, där finns vattnet, man gör bara så. Och så ska han visa och berätta hur man gör allt. Och han skrattade när jag låtsades att jag inte visste hur man öppnade dörren eller när jag satte hans blöja på armen för att jag inte visste vart den skulle sitta. De är så lätt-roade barn och skönt är det för ibland har man slut på ideér.

På natten fick TB svårt att andas stackarn, han har fått förkylningsastma tyvärr. Så det blev att vaka på natten och springa in till honom ett antal gånger. När han väl somnade kunde inte jag somna för jag var så orolig att han skulle sluta andas där inne. Så vi varvade lite mellan att skrika (för hans del) och springa mellan rummen (för min del) tills klockan blev runt 4.00 och han fick sova mellan Kajsa och mig.

Dagen efter skulle det lekas och busas och sen ville jag gå ut. -Varför då? Fick jag direkt en fråga från TB. För att det är fint väder ute och då är det skönt att vara ute! -Varför då? Ja... jag vet inte... för att det är skönt helt enkelt... (Ibland finns det verkligen inte svar på allt!)

Först skulle Kajsa ha sångsamling med TB sen kunde vi gå ut:

När vi kom hem ramlade Kajsa på asfalten och efter att ha sett så mycket nytt somnade hon i min famn när jag bar henne. Så jag och TB fick lite ensamtid i 2 timmar. Vi passade på att sjunga lite sånger och äta mat. Det blev picknik på baksida. Men först lite diskussioner om vart vi skulle sitta... vad vi skulle sitta på... hur vi skulle äta... jag om princip allting. Men tillslut kom vi överens :)