Igår tog jag och barnen en runda till Norrköping för att hälsa på syrran. Å vad mysigt vi hade det! En heldag utomhus med grillning i skogen, promenader, shopping, fika och en stor, stor glass med topping på.! Vilken dag. Jag njuter verkligen av resor när de går bra. När man har sällskap av någon som har förståelse för att man måste stanna för att byta blöja, amma, mata eller trösta skrikande unge. Jag känner av direkt när jag är bland folk och de tycker jag är bökig eller seg för att de måste stanna så ofta och fika fast de inte alls har lust att fika nu bara för att mina ungar är hungriga. Tro mig, det händer jämnt! Det är vid sådana tillfällen man uppskattar sällskap som också har barn och som vet hur det är. !
Och hela resan hem fick man höra två upprepning i baksätet av Matilda. Det första var när hon ramlade nerför en klätter-ställning som hon trodde var rutchkana men som inte var det. Det andra var att hon inte fick någon puss av Anna innan vi skulle gå. "pussa Anna. Ne, fick inge puss Anna" om och om och om igen... :)
I bilresan hem satt jag och funderade på en sak vi pratade om. Den stående repliken från andra som inte vill ha barn eller som inte har skaffat barn än är för att de inte vill vara upptagna med barn hela tiden, de vill inte anpassa sitt liv efter andra. Men att istället tänka att all den dö-tid man hade innan man fick barn, tiden man spenderade framför tv:n eller satt och spelade data-spel, den tiden fyller man istället ut med något så värdefullt som sitt eget barn. Iställer för att välja någon jäkla skit-såpa, kanske man istället blir upptagen med att hoppa och sjunga för sin 1-åring som vägrar att sova. Vilken kanske inte är så roligt men hundra gånger mera nyttigt och värdefullt!
En annan sak som slog mig när vi gick på stan var våran konversation. Efter att ha passerat ett antal folksamlingar som stod och väntade på bussen och inte hade så mycket annat vettigt för sig än att tjuvlyssna på när vi pratade så funderade jag på vad vi pratade om: sömnbrist, matbrist, uppfostran... allt som fyller ens huvud när man är så inne i småbarnsåren som man faktiskt är nu. För trots att jag faktiskt har en ganska bred fritid och har funnit ganska många intressen utanför min mamma-roll så ligger mina tankar alltid på barnen där hemma. Mina tankar fylls med problem med dottern, undran över om jag gör rätt, längtan efter en hel natts sömn.
Och det är så typiskt att två mammor ska komma med sina barnvagnar och gå förbi de där killarna som tänker: Ja typiskt, det är klart att de går och diskuterar när det är blöjbyte nästa gång, de har väl inte så mycket annat att göra.
