lite katastrof

Så mycket kan hända på en minut. Det kan vara så lugnt för en stund och sen tar det en sekund och på den sekunden hinner det hända så mycket.

Kajsa kom hem idag med utslag över hela halsen och en bit in på magen. Lite allmänt tjurig är hon också men det kan bero på att hon inte fått sova de 2 timmar som hon fått tidigare på dagarna. Jag tyckte det började bli lite trögt att lägga henne på kvällarna liksom. Så tog jag ut barnen och vi skulle cykla till lekparken på eftermiddagen. Kajsa var stortjurig så hon fick sitta i vagnen. Inte ville hon hoppa ner ens när vi var framme i lekparken. Sist hon var så här visade det sig att hon hade hög feber så jag höll stenhård koll på henne medans jag och Matilda lekte lite.

Så ville Matilda klättra i ett stort spindelnät. Högt upp skulle hon. Och inte får man hindra dem fast man önskade att barnen helst kunde sitta stilla på en stol och undvika att slå sig. Så hon fick klättra. Högst uppe kom hon. Så skulle hon ner och det gick liksom inte lika bra. Hon ramlade. Och föll. Och skrek av skräck. Tror det är närmare 4 meter upp. Jag stod precis under men inte hann jag ta emot henne. Så hon låg där och skrek ett tag att det gjorde ont precis överallt. Och jag tänkte, tack och lov att hon skriker så hon inte tuppade av. Så fick jag inte ta i henne för det gjorde så ont. Hon kunde inte lyfta armen och där tänkte jag att jaha, nu är den bruten. Men så fick jag upp henne tillslut och vi knallade ner till Kajsa. Hon skrek och hade ont men jag kunde snabbt konstatera att det inte var något mer allvarligt än så. Fy sjutton, hon kunde ju ha brutit rygg eller fått hjärnskakning eller något ännu värre! Barn kan ge en hjärtinfarkt!

Så kom vi ner och där var Kajsa. Hon hade fått panik för hon blir aldrig så ledsen som när storasyster gör illa sig. De är som ett de där två. Känner av varandras smärta liksom. Så Kajsa skrek. Matilda skrek. Och jag försökte bara andas.

Så var vi ju tvugna att komma hem på något sett med en vagn och en cykel. Kajsa vägrade att cykla hem och hon var ju liksom inte riktigt bra. Matilda kunde inte ens stå så henne var det ingen ide att fråga. Jag visste inte alls vem jag skulle prioritera men Matilda fick tillslut ligga i vagnen och Kajsa fick sitta nere vid fötterna. Hon var hängig och skrek galet högt men det var liksom bara att gilla läget. Så satte jag cykeln på axlarna och försökte köra hem den otympliga vagnen.

Hemma så la sig Matilda på golvet och ville inte resa på sig. Hon hade nog en blandning av chock och smärta. Så fick jag vila en stund med henne och sen blev det bra.