arg över systemet.

Fick en lapp hem om samtals-träff för mina barn på förskolan. De har skrivit en färdig mall med frågor som ja ska besvara:
1.Hur upplever du att ditt barn har det här på förskolan?
Svar: tja... hur skulle ja kunna veta det... Jag lämnar dem, får två sekunder på mig att säga hej då och så ser ja dem inte mer förens ja hämtar dem. Vid hämtning är det antingen mina barn, eller andra barn som skriker i ansiktet på en så hur ska man då hinna fråga hur dem haft det? Och frågar man får man till svar: Jo... de har ätit bra och sovit i 30 minuter. Jaha... hmm.. inte rikitgt vad ja ville veta. Ja vill veta om de MÅR bra, om de har kul, om de har skrattat nåt, om de har blivit ledsna över nåt, om personalen har hunnit sett mina barn och ägnat dem någon uppmärksamhet! ... Och Matilda går ju knappast att fråga hur hon haft det. Frågar man om de varit ute säger hon ja fast de inte varit det. Frågar man vilka hon lekt med idag svara hon: Mormor!... tja... känns onödigt att fråga.

2. Känner du att vi har tid för dig och ditt barn?
Svar: Återigen, hur skulle ja kunna veta det? När jag lämnar tar ni emot min skrikande Kajsa och förser Matilda med ett pussel. Hur ska jag kunna veta vad som händer när jag går därifrån?

3. Övriga synpunkter?
Svar: Oj... får man kommentera allt här? I så fall skulle ja vilja ha synpunkter på hur ni lär mitt barn att de kläder hon har på sig inte är viktigt för hennes personlighet. Att hon ska slippa varenda morgon få utbrott och bli förtvivlad för att ja inte har köpt samma kläder som Moa eller Hampus eller Filip har. För det är tydligen där uppmärksamheten ligger. Tyvärr.

Sen skulle ja vilja önska lite mera pedagogik, ja menar ja ska ju faktiskt bli lärare och då måste ja ju utsätta mina barn för den pedagogik ja lärt mig... så som att göra inlärning till lek i vardagen. Låta barnen räkna antal pärlor eller låta Matilda räkna upp alla veckodagar som hon faktiskt nyss lärt sig.

Men allra helst vill jag nog att ni sätter upp en filmkamera i varenda vrå både utomhus och inomhus. Det gör att ja kan sitta i skolan och bevaka varenda ögonblick ja faktiskt missar i mina ungars vardag. Att få det återberättat är aldrig detsamma.

Så... min bitterhet är nog delad. Dels för att ja inte är nöjd med någon som tar hand om mina barn. Dels för att ja blir arg när ja hämtar dem och inte vet vad de varit med om när jag inte varit där.

Tack och lov för mormor. Där får man minsan veta hur mycket de bajsat idag, om de har busat ute eller inne eller om de har blivit arga för att mormors pepparkakor är slut. Tack och lov för det.

Studentfest idag

Pratade med en ytligt bekant igår. Hon har det lite jobbigt med olika saker och har haft det lite tufft ett tag. Jag lyssnade och höll med men fick istället kommentaren. -"Ja men du Maria har ju inga bekymmer alls med någonting. Du bara flyter fram på en madrass genom livet." Och hennes kommentar fick mig att skämmas. Inte känna att ja mådde bra utan istället tvärtom, den kommentaren fick mig att skämmas över hur mitt liv ser ut. Och det var jobbigt. För å ena sidan är ja så glad över mitt liv. Å andra sidan mår ja dåligt över det. Dels för att det inte kan fortsätta så här bra hela tiden, dels för att ja mår dåligt över de som inte har det bra.

Så... idag har ja åkt till Linköping fram och tillbaka. Det känns i rumpan. Pappas frus son Jonatan tog studenten idag lilla stora pojke! :) Han var den första jag bytte blöja på när jag själv var typ 11 år. Minns det fortfarande och jag tyckte han var så gullig när han sprang runt i blöja. Han är fortfarande gullig fast nu har han en stor rumpa utan blöja vilket är tur det...

Så... hela släkten med respektive kom. Fullt hus och hett tempo hela dagen. Han skötte sig exemplariskt som alltid och de andra i familjen gjorde detsamma. Som alltid. :)

Syrran, Jonatan, jag och Mattias (halvbror)

Benjamin och tjejen:

Pappa i mitten redo med kaffet:

Timbastian (syrrans son), Matilda och Kajsa:

Kitty-dilemmat fortsätter

Sitter och googlar om Kitty. Jag kan inte förstå hur Matilda, sen hon typ lärde sig prata alltid pratat och dyrkat Nalle puh. Men nu är Puh utbytt mot Kitty. Vart jag än vänder mig är det Kitty jag ser och hon gör detsamma. Så idag åkte vi till leksaksaffären och gick runt lite. Tanken var att ja skulle hitta en väska till Matilda. Jag hittade ingen väska men fick tjata till min förbannelse på barnen att vi inte skulle köpa någonting. Så går vi mot kassan. Barnen så sjukt duktiga och har lämnat tillbaka allting de ville ha utan några sura miner. Men, tro det eller ej, så kommer Tobbe fram till oss med ett meterlångt paket och säger till mig att det här vill han ha! Jaha tänkte ja, barnen fick leksaker för sammanlagt 15 kronor. Tobbe köpte leksaker för 1200 kr. Typiskt min familj.

Så i alla fall. Jag gick fram till kassan för att prata med någon som såg vettig ut och hoppas få svar på mina frågor:

-"Ursäkta, men jag tänkte på det här om Kitty. Vart jag än vänder mig om finns hon där, vem är den här Kitty egentligen? Ja menar, ja vet hur hon ser ut men har hon någon historia bakom sig? Vem är hon? Varför ska man köpa henne?"

-"ja du, det var en bra fråga... den har ja aldrig fått förrut.... (frågar en annan kollega om hon visste något...) nej tyvärr, ja kan inte svara på din fråga, ja vet inte vem hon är..."

-Men, tycker du inte det är konstigt att denna gigantiska leksaksaffär, som har

Kitty saker runt varenda jäkla hörn, inte ens vet vem hon är?"

-"nja... jo... hmm..."

Så jag travade hem med mina tre barn och började googla lite. Inte blev ja klokare då. Kitty är i alla fall född i november. Har en mamma, pappa och en tvillingsyster. Mmm oj vad originellt... Född i Japan, älskar att resa, äta kakor och musik. Mmm än så länge lugnt. Men det som får mig att tycka illa om henne är den färg hon visar sig vara. Pink rosa med gulliga rosetter... mmm vad gulligt. Det jobbiga är att jag tycker om rosa och rosetter men det hör inte hit. Sen fick ja en chock: Sanrio, skaparen av Kitty, är en kvinna född i Japan. Japan är för mig inte så värst jämnställt och i mina ögon har nog kvinnor svårt att göra karriär där. Men det var inte där chocken kom, utan att hon för några år sen donerade 150.000 dollar till Unicefs utbildningsprogram för flickor och om könsdiskriminering i u-världen. Men vänta nu, jag är emot Kitty för att jag inte anser att det stödjer jämnställdhet. Så går hon och donerar en massa pengar till jämnställdhet genom att sälja dessa prylar! Fasiken, inte blev jag klokare av detta i alla fall.

Apråpå ingenting. Den här dressen från kappahl vill jag köpa till Matilda. Så sjukt snygg! Men 129 kronor plus frakt gör mig lite snål. Speciellt när de redan har 2 garderober fulla med barnkläder som aldrig används.

JAG FICK VG PÅ SENASTE TENTAN!!! YES!!!

här är jag igen! :)

Trots att jag haft en vecka på mitt sommarlov redan så känns det inte som sommarlov så länge Tobbe jobbar. Eftersom den senaste kursen har varit väldigt enkel har jag redan haft mycket ledigt från skolan och nu fortsätter den på i typ samma takt. Vi håller på att beta av den meterlånga listan vi tänkte göra i sommar, vi började i maj i förhoppningar om att hinna färdigt innan Tobbe börjar semestern i juli men än så länge är listan fortfarande lååång! 15 projekt att göra, 5 avklarade:

Så, det senaste är väl häcken. Vi har grävt (läs Tobbe... Tobbe har grävt och jag har gjort det andra... vad nu det andra har varit), kört minst 10 varv in till stan för att hämta jord, billigt men jobbigt med lång resa. Så i korta drag: grävt, dränerat, lagt jord, köpt häck, satt häck, vattnat. Å denna eviga vattning. Vi fick order om att vattna 5 minuter per planta. Jo visst, totalt är det 35 plantor på baksidan och 35 plantor på framsidan. Visserligen behövs det bara vattnas en gång i veckan men hur ska man hinna med det på kvällarna eftersom man inte får göra det på dagen?

Här är i alla fall häcken på baksidan. Kullen som ser ut som jag-vet-inte-vad just nu kommer så småningom bli ett vattenfall med lite växter och träd på:

Annars har det varit mycket grillning senaste veckan. Grillning med vänner varje dag tills igår. Får man ha så roligt så man kan dricka cider och grilla gott 5 dagar i sträck? Avslutade grillpremiären med vännerna C, R och L igår. L som är 3½ år hade ramlat och slaigt sig ifrån sin vagn rejält så det blev tal om att sy. Usch, jag vet inte hur jag skulle ha reagerat om något sådant hänt mina barn. Blodet sprutade överallt och det värsta av allt var att hon inte kunde ta sig någonstans. Utan körkort, utan sambo. Fy sjutton!

Så, jag sitter och har ångest över att jag inte gjort tillräckligt idag trots att jag gjort en massa saker. Imorgon blir det till att skriva den där underbara listan som jag alltid skrev när jag var liten: 07.00 upp! 07.15 äta frukost 07.45 vattna blommorna! Haha helt sjukt. Men det funkar. Så länge man inte har barn som stör den fina ordningen på pappret.

I helgen nalkas det student för lillebror. Jag har beställt present och HOPPAS den hinner fram innan fredag! Jag var där förra helgen för att fira pappas fru som fyllt 50 år:

Sen dagen efter var det mors dag. Det firades med att bjuda Tobbes föräldrar och morfar och min mamma, Sune och morfar. Ser ni den stora Kitty tröjan Matilda har på ryggen? Jo, nu ska den med överallt. Och hon fattar inte varför hon inte skulle få ha den på sig. Och jag kan inte förklara för en 3½ åring att du inte får ha den för att jag inte gillar iden att du ska känna dig stolt över dina kläder istället för din personlighet. Öhh, hur börjar man ens?

Våran trogna granne Adam kommer över för att underhålla mina barn ibland. Denna gång med målarfärg och vatten. Kunde ha slutat illa men blev riktigt bra!