Idag tog jag, Kajsa och kusin Calle en tripp till Norrköping för att hälsa på syrran och hennes familj. Det var roligt att få umgås ensam med Calle en stund i bilen för att verkligen hinna prata med honom utan att någon störde. Det kändes väldigt bra. Kajsa satt i baksätet och sa inte ett ljud under de 2 timmar som det tog att ta sig fram. När vi åkte hem sa hon inte heller någonting förutom när vi hade släppt av Calle. Ojoj, då släppte all nervositet och hon började prata på som sitt vanlig jag. Kajsa har alltid varit väldigt blyg och försiktig av sig och speciellt när det kommer pojkar in i bilden. Det kan vara pojkar som hon träffat ett tag men som hon i alla fall är rädd för. Hoppas det kommer släppa med åldern.
Väl där nere åt vi mat, fikade och pratade. Det är roligt att komma dit och hälsa på men det är synd att syrran har valt en plats så långt borta. Det är visserligen "bara" två timmar dit men om jag skulle fått valt hade jag velat haft henne närmare så vi kunde ses oftare. Mycket också för att jag vill att hennes barn och mina barn ska få en god relation när de växer upp.
Tobbe och Matilda passade på att ha en "Matilda och pappa dag" med en massa skidåkning hela dagen. Matilda var inte på strålande humör så det krävdes lite peppning men jag tror de var nöjda ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar