avslutade precis nattningen och kvällens bok hette Marias docka. Den kändes inte alls bra att läsa. Den handlade om Maria och hennes bror som inte var äldre än 8-9 år och de bodde i en kartong bredvid järnvägen och samlade sopor och var uteliggare och så slutar hela boken med att de blev utslängda därifrån och får gå vidare. Jag blev så förvånad att det här var en bok som fanns på små-barnavdelningen och jag visste inte alls var jag skulle börja förklara. Fick en sådan dålig känsla i maggropen och även fast jag är för sånt som att berätta sanningen för barnen redan i tidig ålder kändes det inget bra att ha den här boken som en avslutning på dagen.
Men gjort är gjort och det räckte inte med den här dåliga avslutningen utan Kajsa skötte sig uruselt vid matbordet idag (vi har EN regel... sitt på din stol när vi ska äta!) hon sprang runt och skulle bygga lego, pussla eller hämta någonting 100 gånger under maten. Så varnade jag henne tre gånger och fjärde gången sa jag att om hon inte satt stilla så blev det ingen välling på kvällen. Det hotet fick jag sota för resten av kvällen. Att ta bort vällingen är som att kasta alla hennes leksaker i rummet. Det värsta tänkbara. Och som hon har varit ledsen. Och det blev fel. Men så kan jag ju inte ge henne den där vällingen eftersom jag sagt så.
Så med det dåliga avslutet på kvällen kommer jag inte sova gott inatt och antagligen kommer jag ligga nära, nära Kajsa hela natten.
Uppfostran är svårt. Och hur man än kämpar så känns det som ett misslyckande.
...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar