Mina vänner

Det finns vänner som bara glider fram och där jag sällan möter på några problem hos dem. Sen finns det vänner som verkar vara omringade av otur. Just nu har jag två av dem. Som kämpar och kämpar och sen kommer de över backen lite och ser hur det ljuva livet kan vara för att sen ramla ner igen när något annat händer. Det som dessa par har är en otrolig stark sammanhållning gentemot varandra. Vilka starka motgångar de får vara med om. Och så står de alltid där hand i hand med varandra och fortfarande älskar varandra. Det är otrolig lycka enligt mig.

Vid lämning på förskolan idag gick det som det alltid går. Barnen är lite tveksamma inför mitt hej då som de alltid vet kommer komma och de klamrar alltid fast sig lite extra hårt kring mina ben. Jag känner alltid att jag överger dem och att jag inte lyssnar till deras känslor. Det är sällan jag går därifrån med ett lyckligt; hej då mamma! Så jag önskar jag kunde byta förskola för mina barn. Kanske inte detta kommer släppa och kanske jag inte kommer känna mig lugn på andra förskolan heller men jag kan inte sluta hoppas.

Så idag var det plugg sen hämtade jag dem vid 12 och Kajsa fick sova men inte Matilda den här gången. Det funkade väldigt bra för henne att vara vaken. Det var dans klockan 15.30 och lite annat skulle fixas innan dansen. Efter att Kajsa och jag lämnat Matilda satte jag Kajsa i vagnen och tog en rask promenad på 30 minuter så jag hann få upp flåset. De sista 10 minutrarna krävdes att jag skulle sjunga "små grodorna" samtidigt som jag gick men det var bara en extra utmaning.

Nu är det desperate housewife :)