Ringde efter barnens farfar igår och undrade om han hade lust att komma hit och ta barnen en stund så jag kunde ut och springa. Tur att man har släkt ibland :)
Så, stack ut och sprang. Kom hem aldrig så nöjd som när jag sprungit och tänkte äta lite mat. Skickar ut farfar i regnet för att gå lite med Matilda undertiden. Går in igen och ska sätta mig och äta. Funderar på om jag glömt något. Kommer på att jag glömt Kajsa. Vet att jag satte henne här i huset någonstans men har glömt bort vart. Letar i köket, Matildas rum, tv rummet. Hittar henne inte. Även fast det bara varar i några mikro-sekunder så kommer paniken krypandes fort som tusan. Börjar må illa och börjar panikspringa genom alla rum. Där sitter hon., i badrummet lekandes med hennes leksak. Så nöjd så men med en mamma som undrar vart hennes hjärna tog vägen. Är det normalt att tappa bort sitt barn i sitt eget hem?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar