lite depp såhär en sen kväll.

Barnen är hos mamma och Tobbe jobbar. Egentligen borde jag sova för länge sen men jag har så svårt att slappna av när inte familjen är samlad.

Och då kommer också tankarna. De jobbiga tankarna om hur våran jord egentligen mår och hur vi förstör allting. Tankar som alltid får mig att må så dåligt och känna hopplöshet. Så letar jag upp en peppande låt på youtube. Lisa Ekdahl eller favoriten The Kelly family. Och på högsta volym försöker jag överrösta tankarna i mitt huvud. Men jag lyckades inte den här gången och antagligen inte nästa gång heller.

Så jag väljer att lägga mig istället med samma känsla i magen. En knut som påminner mig om att ingeting är oändligt och att livet är så jäkla skört.