Jag kan skriva en uppsats på två dagar. Jag kan det för jag kan läsa flytande svenska och jag kan se bra och jag kan dessutom tänka bra.
Sen kan jag skriva för jag har fungerande fingrar som sveper över tangentbordet. Mina fötter kan gå till köket och hämta ett äpple precis när jag vill för jag har massa äpplen som bara är mina och som kan stilla min hunger precis när jag vill.
Efter mitt skrivande kan jag springa iväg och hämta mina barn. Mitt hjärta är så starkt så det klara av att bära mig ända bort till mina barn. Jag kan också känna en sån stor glädje att äntligen få krama om de käraste jag har så det till och med kommer lite tårar på kinderna. Mina känslor klarar av det också.
Sen kan jag cykla med mina döttrar för dem har inga hinder som gör att dem inte kan göra precis som dem vill. De kan springa om de vill eller cykla om de vill eller gå och hålla mamma i handen för jag finns precis bredvid dem för att skydda dem mot hot. Mina barn kan känna trygghet precis som alla barn borde känna.
Jag är så himla glad att jag är jag. Jag är så nöjd över att jag får leva just det här livet för det här livet är nog det bästa man kan leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar