tenta i huvudet och inget mera

Känns som yttre världen stått stilla nu ett tag för i mitt huvud har det bara varit plugg, plugg, plugg. Jag kan garantera att dessa sista veckorna har varit de tuffaste veckorna hittintills sen jag började universitetet. Fy sjutton. Så här vill jag inte ha det igen. Och de som har fått lida har varit mina barn. Tobbe tar liksom den platsen han vill ha, honom är det svårt att skuffa undan. Men barnen. Fy sjutton. Kan inte minnas när jag hade kvalitetstid med dem senast. Kan inte minnas vad jag gjort de senaste veckorna heller.

Nä nu får det vara slut. Tentan är klockan 14.00 idag och paniken har varat hela natten. Jag har vaknat minst fem gånger och rabblat en massa termer i huvudet. Sett framför mig böckerna och texterna som jag ska lära mig utan och innnatill. Fy fan. Så nu är det sista rycket. Det finns ett liv efter 16.00 idag. Jag ska bara komma på hur man lever det.