tisdag 13 december 2011

uppfostran

Det blir väldigt intressanta relationer när vi får vara med barnen in på förskolan. Barn har ju två världar de lever i precis som vi vuxna har jobbet och hemmet. Många barn spenderar mer tid på förskolan än hemma och blir därför ibland mera uppfostrade av personalen än sina föräldrar. Det märks på personalen.

När vi kommer dit så intar ju de en arbetsroll direkt och de har ju sina regler och är ju också vana vid att säga åt barnen. Sen är föräldrarna med och de har egna regler. Det är lätt att det blir en konflikt i vem som har rätt.

Det är så att jag som alla andra måste acceptera att personalen har ett sätt att uppfostra mina barn på. Jag måste gå med på deras regler. Men det finns vissa saker som jag inte kan acceptera. En sak är att de aldrig får tvinga i mina barn mat. Då menar jag inte rent fysiskt med att sätta skeden i munnen på dem utan även genom hot eller att tvinga muntligt att få dem att äta. Det här kan tyckas oväsentligt för vissa men viktigt för mig.


...

2 kommentarer:

Anna sa...

Det där med mat... En av personalen på förskolan frågade i går om Tb äter grönsaker hemma. Ja, det gör han ju. På förskolan gör han tydligen inte det. Undrade vad de ger för grönsaker och svaret var; sallad, gurka och tomat. Och nej, Tb äter inte tomat och sallad. Men broccoli och zuccini och majs och champinjoner och ärtor... Det finns ju liksom annat än sallad. Tänk vad olika man kan se på mat. Men jag tror inte att det gör så mycket. Jag tror barn är bra på att hantera att man tycker och tänker olika. Så länge man förklarar och pratar med barnen!

maria sa...

Sallad gurka och tomat är för mig värdelös grönsak med nästan bara vatten och det serveras aldrig här hemma. Jag tror det är standard på min förskola också vilket är väldigt synd. Jag är ganska så säker på att Matilda inte äter om hon inte vill men Kajsa vet jag inte.. om någon säger åt henne som är utomstående och jag inte är med så kuvar hon sig lätt och gör som hon blir tillsagd. Det finns liksom ingen egen styrka i henne utan mig närvarande. Så om personalen säger att du måste äta upp så gör hon nog det tyvärr trots illamående. Sånt kan få mig att bli jätteledsen och minnas tillbaka till när vi gick hos dagmamma och hur dåligt jag mådde över såna händelser.