in och ut, backa och gasa.

Matilda har kommit i en pratar-hela-tiden fas just nu. Nu är det prat HELA tiden. Och har hon inget att säga (vilket väldigt sällan hände) så sjunger hon. Gärna högt och länge så alla hör henne. Hon är väldigt rolig i sina tankar och standard-kommentaren är: Om si och så händer -vad säger du då ra? Så ska hon ha svar på vad jag säger om hon hoppar på ett ben hela vägen eller ramlar omkull eller springer iväg eller jag vet inte vad... standard-kommentar som sagt. Och det är ett evighetsmakeri. För man kan verkligen ifrågasätta ALLT!

Idag så tog jag med barnen för att panta flaskor, köpa hostmedicin, kolla på ett parasoll från blocket och handla en bok. Detta var förmiddagen. Sen kom vi hem lagom till barnen var tjuriga och hungriga (kl 10.50, tiden är sjukt viktig för mina barn! Mat före 11.30 annars är det KRIS). Mat i magen och läggning av Kajsa sen var det dags att sätta sig i bilen för att ta en tur till återvinningcentralen i Hallsberg. Sen hade jag lovat barnen att svänga in på bi biblioteket i Hallsberg. Med släpkärra... och precis som mamma min så kan jag inte backa med släpkärra. Så det var att leta efter vägar som gick framåt. Inte för trångt och absolut ingen återvändsgata. Självklart lyckades jag hitta dem båda. In i parkeringshuset under ICA tyckte jag var en bra ide för jag hade för mig att man kunde köra runt där. Jo tjena! Inte alls! Så där stod jag och vädjade till någon att komma och rädda mig.

Ingen kom så jag fick koppla bort släpet, backa ut släpkärran ur huset och backa ut bilen. Jag var omringade av tjuriga tanter som hade bråttom hem efter jobbet och allt. Väl ute och när jag skulle koppla på kärran igen satt det två alkisar och drack öl:

-Men tjejen, varför sa du inte till att du behövde hjälp? Jag kunde ju komma och hjälpa dig! Med så nedlåtande ton och full i hatten sprut så jag blev både arg och ledsen på samma gång. Väl inne i bilen frågade Matilda om hon fick prata nu. Jag hade uppenbarligen visat med kroppspråket att det inte var läge att prata med mig just då.

Så vi kompenserade detta med en mys-stund på biblan och en väldigt pedagogisk och förstående mamma som berättade sagor om de goda poliserna som kommer och räddar barn som far illa.

Mmm så väl hemma kom Adam och undrade vart vi varit. Ute och handlat blev svaret, mer behövde jag inte säga :)

...