Det ska gå så himla snabbt att reagera när hon vill nåt. Och det är inte alltid så lätt att veta vad hon vill. Påklädning är ett kapitel i sig och imorse stallde jag ut henne på altan när hon skrek som värst. Kom på att klockan bara vara tidig morgon och att det fanns risk att grannarna skulle vakna så hon fick så snällt komma in igen. Med ett fortsatt skrik. Jag skulle dra över overallen över stövlarna det var bara det att jag redan gjort det för länge sen men hon vägrade att känna efter. Skriket kändes bättre antar jag.
Igår när Tobbe skulle sova gick vi ju ut till lekparken. När jag kom hem plingade det på dörren och in kom Adam. Upp kom Tobbe lagom sur och jag såg på honom att han inte lyckats somna. Fick höra sen senare att dörren plingat två gånger medans jag varit borta och då kan man ju inte sova. Det är ju inte lätt att förstå att det är någon som ligger och sover klockan 15.00 men ändå är det svårt att inte bli sur. Det är ju oftast olika sorters folk och även fast vi påpekat det till de flesta vi känner tycks den informationen förfalla. Så nu blir det en vänlig men bestämd lapp på dörren. För hellre sura grannar än en sur gubbe innanför dörren!
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar