Idag gråter jag.

Började med mina vanliga rutiner imorse. Städade, gav välling, gröt, böt blöjor. Sen satte jag mig ner för att äta frukost. Slår på radion. Dags för nyheterna. Vad hör jag? Inatt mördades en treåring i guatemala. Hon hittades mördad, grovt misshandlad över hela kroppen. Våldtagen i flera timmar. En treåring. Min dotter är 2½. Jag gråter. Jag har en klump i halsen. Jag mår illa. Känner att jag måste spy.

Grovt misshandlad. Våldtagen. Jag hör hur hon skriker, gråter, ropar på mamma. Förstår inte vad det är som händer. Vill bara springa därifrån. Krypa upp i mammas knä och gråta. Men hon kommer ingenstans. De har bundit fast henne, klär av henne kläderna. Slår henne tills hon blöder. Och våldtar henne. Hon var ju för fan bara 3 år!!!!!

Jag kommer gå igenom den här dagen med klumpen i halsen. När min dotter gråter kommer jag ta upp henne, krama henne och säga att allt kommer bli bra. Men mina tankar kommer inte gå till min dotter. Mina tankar kommer ligga hos de 600 barn som mördades förra året i guatemala. 600 barn som antadligen blev misshandlade, våldtagna, barn som skrek efter sin mamma och ville hem.

Idag gråter jag. Jag gråter för alla barn som mår dåligt, gråter för alla föräldrar som mist sina barn, jag gråter för all jävla orättvisa i världen.