Tiden blir liksom annorlunda när man har barn, 7.00 är plötsligt frukosten redan avklarad och jag är i full gång att tvätta och städa huset, 13.00 innebär VILA för familjen om man är hemma och inte i skolan. Den tiden är helig och det är den tiden jag och min sambo hinner vara just bara vi två och ingen annan. 14.00 sätter allt igång igen och fem minuter innan dess drar man en djup suck för att förbereda sig inför nästa del av dagen. 21.00 innebär sömn just nu. Om det inte är något som verkligen är värt att sitta uppe för. 3.30 innebär skrik av någon unge och hämtning av en annan. Man kan inget annat än att gäspa men sjukt nog är jag nöjd över våra rutiner.
Idag väntas scrapping med en granne om det inte blir andra planer. Scrapping är en sak som man alltid önskar sig mer tid med men som aldrig lyckas få. En hobby som är så rolig att det ibland är värt att stanna uppe efter klockan 21.00...
Så, varför börjar jag blogga igen? Dels för att jag är ensam i hela världen just nu känns det som, det är mörkt hos alla grannar och barnen vaknar upp framför spöket laban. Dels för att jag känner för det idag men kanske inte imorgon så vi får se hur det blir.
Är ute på VFU nu (praktik) i en skola i kumla. Det går inte en dag utan att jag kommer hem och måste prata av mig om mina känslor för min sambo. Här är ju sekretessen ett dilemma så därför blir det inga detaljer mer än att det finns vissa pojkar och flickor man fäster sig extra vid och några man oroar sig över hur det kommer gå när de börjar högstadiet. Jag gillar verkligen mitt val av utbildning och längtar tills jag första dagen får stå där framme och vara just lärare. Den titeln är underbar :)
Lite bilder kanske:
Tobbe har byggt ett Alfons Åberg hus inne i barnens rum:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar