Har den ekonomiska krisen nått oss alla nu?

Vad händer med människorna runt omkring mig.?

Det verkar som svenska folket går runt i någon sorts dvala den här sommaren. Det är som de sa på nyheterna imorse, alla börjar känna någon som har blivit av med sitt jobb eller blivit varslad. I en familj finns det vissa saker som kan splittra en snabbare än något annat. Det är när något riktigt hemskt händer, eller när man har ekonomiska problem. Att inte ha tillräckligt för att kunna känna sig trygg, det är en oro som man kan må rikigt dåligt utav.

Sen är det chocken när en familj utökar sig med barn. En stor glädje men också en stor kris.

Igår träffade jag en god vän som hastigast. Hon och han är det väl sådär mellan och hon känner inte att det kommer bli ljusare på ett tag heller. Pratade med en annan familj idag och inte finns det så starkt hopp där heller.

Ju mer jag hör desto hårdare kramar jag min sambo och håller hårt i honom. För trots att vi har haft våra problem han och jag, trots att det har varit stunder då jag velat slänga igen dörren och sticka, så har jag aldrig kommit längre än till en snabb tanke. Förnuftet kommer snabbt ikapp mig och jag gosar in mig i hans trygga famn igen. För i ett förhållande måste man få ha delade åsikter. Man måste också få har rätt att vara arga på varandra. Men man får inte somna utan att ha pratat igenom allting innan.


Man kan tro att våran stora kris var när Kajsa föddes. Så stor händelse och hennes liv hängde mellan liv och död. Vi fick spendera vårat liv i sjukhusets salar istället för hemma, luktandes på den nya bäbisen i familjen. Men trots att jag skulle ge väldigt mycket för att få göra om hennes första tid i livet, så kan jag nu efter ett år se på stunderna tillsammans med glädje. Vi klarade även den stunden, då klarar vi också framtiden.