upprörda kommentarer

Lämnar barnen på förskolan och jag kan inte låta bli att få ont i magen när jag går därifrån. Egentligen borde jag vara nöjd. De blir inte slagna, får alltid mat när de är hungriga och har ständigt ny blöja och rena kläder. Men ska jag nöja mig vid detta? När det faktiskt finns barn som inte har det så här bra?

Lämnar dem på morgonen. Och det är ständigt samma kommentarer när fröknarna möter upp oss. Alltid kommentarer om deras kläder istället för den flicka som faktiskt kommer och möter dem. Idag ville Matilda abslout ha en hello kitty tröja på sig. Ända tills nu har jag lyckats undvika hello kitty just för att jag tycker att den symboliserar alltför mycket en söt gullig flicka som alla andra flickor ska sträva efter att bli. Men så fick hon syn på tröjan längst in i garderoben (inte jag som köpt den!) och skulle abslout ha den. Hur kan jag neka den henne när jag vet hur viktigt kläder är på hennes avdelning? Om hon kommer med en sådan tröja är hon en i gänget. Och det bästa av allt, hon är som de stora barnen! Vilken dröm. Så hon staplar in så stolt på avdelningen och visar alla sina nya fina tröja. Och de kommer till henne och tittar på tröjan och berömmer henne. Det hade faktiskt i det läget inte spelat någon roll alls vilken tjej som faktiskt hade den tröjan på sig. Hennes personlighet försvan och här var det tröjan som fick vara med och leka, inte Matilda och hennes personlighet.

Så ska jag till att lämna dem och gå därifrån. I korridoren möter jag en annan personal som pratar om ett barn:
-Har du märkt hur mycket tjejig Lovisa har blivit på sistone?
-Ja det är så roligt att se!
-Ja, visst är det härligt när de blir det!

Och det är där magvärken börjar. Och den har fortfarande inte slutat.

Så, som vanligt när man stöter på något som man inte tycker om måste man försöka hitta en lösning på problemet. Börja utbilda all personal i jämnställdhet? Nej det verkar vara en omöjlig sak för min del. Så det skulle vara att börja titta sig runt efter en bättre skola. I kumla finns det ingen skola med någon speciell inriktning. Sen säger inte skolans inriktning särskilt mycket då det faktsitk är personalen som påverkar hela situationen. Så lösningen skulle vara att börja söka jobb på olika skolor i kumla för att uppleva hur de jobbar där. Men vad löser det? Då ersätter jag ju faktiskt den personal som jag ska granska!

Det känns som en stor motgång att uppfostra mina barn till en sak och sen lämna dem till allmänheten som säger någonting helt annat. Men vad finns det för alternativ?